Categories:

Att leva som vi lär


Inte helt sällan drabbas jag av tankar kring att jag har mycket jag behöver leva upp till. En utbildad samtalsterapeut och personlig tränare borde klara av att hantera det mesta inom hälsa kan en tycka. Tanken slår mig ibland när jag går in på McDonalds eller köper chips mitt i veckan. Oftast kan jag vifta bort de mer negativa delarna av de tankarna, men ibland suger de sig fast och går djupare. Kommer folk tycka att jag är en dålig PT när jag äter snabbmat till lunch? Eller kan en bra samtalsterapeut verkligen ha relationsproblem med nära och kära?

”Det är lite mycket nu”

Ett standardsvar i dagens samhälle eller vad säger du? ”Det är lite mycket nu” Som om alla bara härdar ut den här perioden och siktar in sig på att nästa period ska bli lite lugnare. Samtidigt tänker jag, hur många får den där lite lugnare perioden sen? Fortsätter inte bara livet och svaret på hur det är blir fortfarande ”det är lite mycket nu”.

För min del har det varit lite mycket en period nu. Jag jobbar lite mindre på mitt extrajobb och nätverkar desto mer med mitt företag. Jag befinner mig på en svår balansbräda där jag nätverkar för att få mer inkomster i företaget, samtidigt som tiden att jobba på mitt extrajobb och de säkra inkomsterna därifrån minskar. Hela situationen skapar en hel del inre stress, men också otroligt mycket energi och glädje att skapa möjligheter att jobba mer med det jag brinner för.

Ja, ibland är det bara för mycket och vad kan en göra då? Bara det är ett eget blogginlägg i sig! Bild: Pixabay

Jag kände i början av veckan att det var verkligen gränsfall på maxnivån av vad jag pallade med, mycket inplanerat och få dagar med återhämtning och detta många dagar i rad. Tröttheten jag kände i måndags var över vanlig trötthet och jag skulle mer benämna den som kroppslig utmattning. Jag fick flashbacks från mina sista år i Stockholm och mindes att det var många veckor då när jag nästan alltid tog helg med den känslan, och många veckor var även helgerna fullbokade med diverse aktiviteter. Puh.

Det var lite mycket då.

Att leva som vi lär

Om jag skulle möta mig själv i terapirummet och vara samtalsterapeut åt mig själv skulle jag absolut ha ett och annat råd att ge kring livstempot. Eller råd försöker jag undvika som samtalsterapeut, jag skulle ställa frågor om hur personen jag hade framför mig mår, egentligen.

För det är betydligt lättare att försöka hjälpa någon annan och se mönster och beteenden utifrån, än det är att hjälpa sig själv. Även fast jag har massor av verktyg i lådan så är det inte alltid jag kommer ihåg att ta fram lådan till mig själv.

Fördelen med kunskapen och verktygslådorna jag har är att jag ändå inom mig har en liten samtalsterapeut med mig hela tiden. Den sitter där och viskar lite tips och frågor i mitt öra när jag behöver det. Ibland lyssnar jag mer, ibland mindre. I början av veckan berättade jag för den inre terapeuten att, ja, det kommer komma återhämtning, det finns återhämtning inplanerat!

leva-som-vi-lär

Troligtvis är det därför det är så svårt att hjälpa sig själv, vi ser inte bjälken i vårt eget öga, men flisor i alla andras! Bild: @bibelcitatisverige

Jag tittade på en inspirerande live-sändning av Dorro – tidscoachen i onsdags som gav en del tankar kring det här att leva som vi lär. Dorotea är tidscoach och coachar andra kring tid. Hon har valt att i sina sociala medier vara öppen och ärlig med sina egna beteenden och tankar kring tid. Även om hon är tidscoach så är hon inte expert på att coacha sig själv och sin tid. (Och vet ni!!? Om en vecka kommer jag träffa henne på The Influencer Convention! Kom du också vettja, finns biljetter kvar!)

Jag har alltid känt att jag i mitt företag vill vara ärlig mot mig själv och andra. Jag kommer inte vara den personen som alltid är ”perfekt”, jag vill vara din personliga tränare och personliga samtalsterapeut. Personlig på riktigt.

Självklart kommer jag aldrig sitta i samtalsrummet och berätta om mig själv när du bokat terapi, men du som vill kan läsa ganska personliga saker här i bloggen om mig. Jag vill med min personliga touch skapa förtroende. Jag har själv väldigt svårt att connecta med människor där allting verkar vara perfekt, på alla sätt och vis.

Jag, precis som du, är inte mer än människa. Vi lever ett liv och livet går upp och livet går ner. Desto högre toppar, desto djupare dalar.

En del av livet. Bild: Pixabay

Jag kommer nog alltid att minnas den där gången en PT-klient sa en ganska rolig sak till mig. Hen sa en gång att ”du är inte perfekt och det är det som gör dig perfekt för rollen som min PT” Det är lite svårt att förklara, men där och då förstod både hen och jag vad hen menade med uttalandet. Och det är just den känslan jag vill förmedla i mig själv och i mitt företag.

Vi är inte perfekta och det är det som gör oss perfekta, och intressanta!

Lever du som du lär eller håller du med om att det är betydligt lättare att hjälpa andra?

You Might Also Like



No Comments

Post a Comment