Beautiful Life
Psykodynamisk samtalsterapi
Beautiful Life
Personlig träning anpassad efter dig
Beautiful Life
Kombinera träning och terapi

Träning

SER-terapi

Priser

Prova på i oktober!

Jag har precis uppdaterat bloggen med en ny länk, aktuellt. Där kommer jag lägga upp saker som är aktuella framåt, såsom kurser, pass, meditationstillfällen eller liknande! Jag inleder Aktuellt-sidan med att erbjuda tre stycken gratis-tillfällen i oktober som på olika sätt representerar min verksamhet. Till varje tillfälle tar jag endast emot sex personer, så skynda dig in och anmäl dig!!!

Välkommen!

Samtalsterapeut – sista terminen

Det här har varit en vecka där jag känt mig ganska stressad och ovanpå det känt en förkylning jagandes bakom mig. Nånstans har jag nog slagit på lite auto-pilot och mest siktat på helgen och lugnet som jag vet brukar infinna sig här nere i Skåneland. Jag befinner mig just nu i Ängelholm hos Elin, en av mina kurskamrater på SER-akademin. Imorgon startar första tillfället på sista terminen av min samtalsterapeututbildning. Tänk att det är hela två år sedan jag startade denna resa. Otroligt vad mycket det hänt under dessa år, nya människor, insikter och stora processer!

De dagar jag är här brukar vara helt fantastiska, både på gott och ont. En hel del toppar och dalar skulle en kunna säga. Det är dagar där jag verkligen får möjlighet att landa i mig själv och det blir så mycket lättare att lyssna på den inre vägledningen kring vad och vart jag vill i det här livet. Ja, jag har både tagit ett och tio beslut om framtiden här nere.

Denna omgång är mina förväntningar att landa lite ifrån ett liv som så många gånger förr sprungit iväg och blivit lite mycket med det mesta. Känner att det är dags för ännu ett vägskäl för att komma närmare det liv och de livsval jag vill ha med mig i min vardag. Nästan lite pirrig känsla i kroppen över vad som kommer och vilka insikter jag ska komma närmare.

Hur är din helg? Vilka tankar cirkulerar hos dig?

Anledningar till att inte träna

Jag möter många människor i mitt yrke som har svårt att komma till skott med sin träning. De säger att de vill, men ändå blir det inte av. Det mest klassiska är ju att de tränar hårt i några veckor och sedan kommer förkylningen som ett brev på posten och det blir svårt att kicka igång igen. Även fast jag arbetar med träning så har jag också svårt i perioder att avsätta tid till träning. I helgen har jag fått massor gjort och ÄVEN ett träningspass på spinningcykeln! Och som jag skrev på Instagram tidigare idag: ”- Jag ångrade dagens träningspass! SAID LIKE NO ONE EVER!!!!?”. Nej, precis, när vi väl tar oss tiden så är det guld värt både i nuet och för framtiden.

Med tanke på att det ofta är svårt att prioritera träningen och komma till skott så tänkte jag i ett inlägg samla många av mina dumma bortförklaringar till att inte prioritera träningen. Meningen med det tänkte jag är att om vi samlar alla bortförklaringar här så blir vi mer medvetna om dem och när de sedan kommer i vardagen så kan vi försöka hantera dem på ett medvetet sätt. Är det här en riktig bortförklaring som jag borde ta hänsyn till? Eller är det bara hjärnans sätt att försöka vara lat och inte unna mig träningen som är så bra för mig?

Här kommer mina anledningar till att inte träna:

Lämna gärna dina i kommentarerna till inlägget!

  • Nej, men jag har nog ätit lite för dåligt idag. Jag kanske svimmar under passet och det vore ju dumt.
  • Just ja, jag har druckit väldigt dåligt med vatten idag. Jag kommer nog inte orka trycka på så bra på passet ändå.
  • Hm, det kommer vara mörkt när jag kommer hem ikväll efter träningen, så jag hoppar över den.
  • Katten har varit ensam hemma hela dagen, det är nog bäst jag åker hem och håller henne sällskap.
  • Jag lät precis en annan människa påverka min sinnesstämning åt det negativa hållet, nu har jag såklart inte möjlighet att ta mig till gymmet.
  • Jag behöver nog diska istället.
  • Jag behöver nog plocka undan och dammsuga lite, jag prioriterar bort träningen.
  • Sängen är så skön, jag ligger kvar en halvtimma till istället för att gå ut och morgonpromenera/morgonjogga.
  • Någon annan mår dåligt, vilket jag egentligen inte kan påverka, ändå tänker jag att jag borde åka hem och strunta i träningspasset.
  • Jag borde putsa fönster (eller annan valfri syssla som jag ändå aldrig gör, men som passar utmärkt som bortförklaring).
  • Jag sov troligtvis lite dåligt inatt, så även om jag har sovmorgon imorgon så är det nog bäst att ta det lugnt ikväll…
  • Om jag tränar så blir jag svettig och då skulle jag behöva duscha, men jag ska ju ut i trädgården sen och då kommer jag också bli svettig och visst vore det himla dumt att duscha två gånger på en dag…
  • Jag kommer säkert inte få någon biljett till passet eftersom det är fullbokat just nu och på gymmet, nää, där var så längesen jag var så dit vill jag nog inte gå.
  • Känner jag mig inte lite hängig idag? Alla andra är ju förkylda så det måste nog vara någonting sådant på gång?
  • Jag har glömt packa ner något halvviktigt i träningsväskan. En vattenflaska eller en svetthandduk kanske?

Kanske är listan lite ironisk, kanske finns det en del sanning bakom också. Oavsett så menar jag vad jag sa i stycke två, med anledningarna som skulle kunna dyka upp nedskrivna så kan vi ha ett mer medvetet förhållningssätt till dem och också skaffa oss motargument och berätta för den inre rösten att vi kommer träna i alla fall. För fasen vad kul det är när jag väl är där! Och vad skönt det känns efteråt!

Om du vill ha fler legitima skäl att inte gå till gymmet så hittade jag en annan rolig lista också —> fler anledningar (länk).

anledningar-till-att-inte-träna

Att det blåser mycket ute kanske också skulle kunna vara en anledning till att inte träna?

Vilka är dina anledningar till att inte träna? Hit me!

Energibudget – hur ser din ut?

För några veckor sedan så snubblade jag över ett blogginlägg som handlade om vår energi och en jämförelse med pengar. Sedan dess har jag funderat mycket på det där med energi och hur jag ska kunna plita ner ett blogginlägg om ämnet. Jag har också diskuterat det där om att värdesätta och jämföra vår energi/pengar med en vän, som i sin tur också gillade och tog till sig jämförelsen in i sin vardag.

Jag tyckte det var väldigt klokt att göra jämförelsen med att vår energinivå är en summa pengar per dag som vi sedan gör val kring hur vi investerar dessa pengar under hela dagen. Jag ser framför mig hur vi behöver bli mer medvetna om vår energibudget och planera våra dagar och veckor utifrån vad vår energibudget räcker till och om vi övertrasserar, finns det utrymme att betala tillbaka skulden dagen efter?

Det vi också behöver vara medvetna om är att kostnaderna inte är likadana för alla människor, en sak kostar ett värde för mig, medan samma sak för dig kan vara betydligt dyrare eller billigare. Det kan också komma oväntade händelser/utgifter som lämnar oss totalt utmattade när dagen tar slut och kanske har vi fått nalla lite på morgondagens energibudget, vi har fått handla på kredit.

Jag har en utomordentligt bra förmåga att springa rakt in saker och upptäcka efteråt att jag inte har energibudget till dem. Ett exempel som jag nyligen gjorde var att braka huvudstupa in i höstterminen genom att gå på kör på måndagskvällar, börja en danskurs på tisdagkvällar och gå en kostkurs på universitetet på onsdagkvällar. Redan första veckan började ångesten komma krypande, vad är det jag håller på med? Jag håller återigen på att bygga mitt eget ”fängelse” i att vara låst på aktiviteter nästan hela veckan. Mitt i det här blev faktiskt danskursen inställd och jag tog mig i kragen och lämnade återbud till kören också. Jag klappade mig själv på axeln och berömde mig själv att jag tog tag i det och skapade utrymme istället för att skapa ångest i energibudgeten.

Ungefär i samma veva så läste jag blogginlägget om energi och det var verkligen en ögonöppnare för hur planerar jag min tid och vad min energi räcker till. Sedan dess har jag varit mycket mer medveten och funderat på vad som är viktigt, roligt och vad jag behöver prioritera. Ibland innebär det att jag måste tacka nej till vissa roliga saker, men jag vet samtidigt att jag får göra annat som betyder något. Jag får påminna mig själv om att jag inte kan vara överallt hela tiden och göra allt på en och samma gång. Det finns andra terminer att sjunga och dansa i till exempel.

Min introverta sida tackar mig när jag inte flänger runt och är med överallt hela tiden. Min introverta sida tycker om när jag tackar nej och istället går hemmavid och pysslar lite, påtar i trädgården och plockar blåbär i skogen med mig själv. Min introverta sida tycker om att landa och att stänga av omvärlden då och då. Det är då jag laddar batterier och det leder även till att jag betalar av eventuella kreditskulder som jag har för tillfället i energibudgeten.

Att skapa medvetenhet kring en slags energibudget tror jag är väldigt viktigt för att få en förståelse för helheten. En förståelse för att det ibland rent ut sagt är omänskligt att hinna och att orka med allt vi har planerat i vår vardag. Om du bor tillsammans med någon så rekommenderar jag att fundera på energibudgeten tillsammans och få förståelse för hur mycket energi olika saker kostar för de olika individerna i hushållet. Kan ni spara energi genom att fördela vardagssysslorna mellan er på ett energisnålt sätt? Kan ni planera in kommunikation i er relation för att undvika att energi går åt till ouppklarade saker? Kan ni stötta varandra att täppa till energitjuvar på till exempel respektives jobb/skola? Vet ni om varandras laddstationer? Kanske gör ni aktiviteter tillsammans som betalar dina energiskulder, samtidigt som de skapar skulder för någon annan i hushållet?

energibudget-soular

Jag får till exempel massvis av energi när jag umgås med vänner, på bilden ser vi fantastiska Elin (driver Soular på FB) som jag lärt känna genom min samtalsterapeututbildning. I all den här energin jag får genom att umgås med vänner så måste jag samtidigt planera in och tänka på att jag behöver landa och planera in egentid också, annars rinner energin ut igen.

Hur ser din energibudget ut? Har du någon gång funderat i termer som dessa?

Länkkärlek 12 – Bossbloggen

Idag är det Clara från Bossbloggen som står för gästbloggandet. Clara driver en blogg som jag finner mycket intressant. Den väcker spännande tankar kring mitt eget ledarskap, tiden när jag var säljchef och hur jag upplever mitt eget dagsläge. Men istället för att berätta en massa jag själv om Bossbloggen så lämnar jag över ordet till fantastiska Clara!

bossbloggen-clara

Bossbloggaren Clara i egen hög person! Foto: Zeynep Seitomer

Hej! Clara heter jag som har driver ledarskapsbloggen Bossbloggen sedan två månader tillbaka. Anledningarna till att jag startade bloggen nu (när så många i branschen firar tioårsjubileum) är flera.

Den första är att älskar jag bloggformatets pepp, matnyttighet och underhållningvärde. Du får lära känna människor och det är så häftigt att se roliga, lärorika, känslofyllda eller avslappnade texter blandas med både vackra och vardagliga bilder. Jag är en fotande journalist och jag har länge burit på en önskan om att få göra något där både min businesshjärna och min kreativa själ kan få utlopp. Jag har bara inte vetat hur det skulle gå till förrän nu.

Den andra anledningen är att jag är en ledarskapsnörd som älskar att grotta ner mig i hur olika ledarskapsteorier fungerar i verkligheten, ställa tusen frågor för att lära mig mer om hur människor funkar och prata om hur man skapar företag med bra resultat och välmående anställda.

Till saken hör att det finns flera, fantastiska magasin och sajter där du kan läsa om ledarskap och arbetsliv. Det finns underbara bloggar där karriär och livsstil står i fokus. Men det finns i dagsläget bara en blogg som står med ett ben i båda världarna på det här sättet. Det är Bossbloggen. Detta låter stöddigt – det är jag fullt medveten om. Men den är unik eftersom den är uppbyggd som en mötesplats. Ett ställe där chefer, framtida chefer, experter, sakkunniga, forskare och framgångsrika ledare kan mötas, lära sig mer och prata om ledarskap. Och verktygen du får härifrån ska vara så enkla och verklighetsförankrade att du kan använda dem i dag eller i morgon. Därav att Bossbloggen utvecklar morgondagens ledare.

bossbloggen-banner

Bossbloggens logga! (klicka på loggan för att komma direkt till Bossbloggen.se)

Utöver ledarskap och hur man bäst leder andra så pratas det en hel del i bloggen även om hur man bäst leder sig själv. Anledningen till det är att för några dagar sedan (ironiskt nog den 11 september) var det fyra år sedan som jag dundrade in i den där berömda väggen. Det dröjde dock ett och ett halvt år innan jag faktiskt accepterade att jag var sjuk och blev sjukskriven. Sedan tog det två år innan jag var tillbaka och jobbade heltid igen. Idag mår jag så fantastiskt mycket bättre. Jag är ännu inte helt återställd men kan arbeta heltid och ha ett liv på min fritid – bara det är fantastiskt. Men den här resan har gjort mig uppmärksam på hur mycket praktisk okunskap det finns i dagens arbetsliv om psykisk ohälsa, utmattning och utbrändhet. Och hur vansinnigt många det är som drabbas.

Jag tycker vi ska försöka förändra det och vill dra mitt strå till stacken genom att prata och skriva om vad jag har lärt mig av min utbrändhet för att stötta andra drabbade men också och utbilda nuvarande och blivande chefer i dessa frågor. För det är inte alltid lätt. Hur gör man när en medarbetare är för stressad? Vad gör man som chef om man själv är den som mår dåligt? Och så vidare.

bossbloggen-liten-i-världen

Känner mig ibland så väldigt liten i världen när det kommer till dess skönhet och allt det finns att lära sig. Så jag ser fram emot allt nytt som jag kommer få lära mig genom bloggandet.

Du hör. Det finns hur många olika frågor och vinklar som helst att prata om i dessa ämnen och vi har bara börjat. Jag hoppas du vill hänga med på resan vidare mot nya kunskaper!

Clara

Vad blir du nyfiken på att veta mer om på Bossbloggen?

Kryddigt äppelmos – recept

Just nu är det högsäsong för våra svenska äpplen och är det någon som säger emot mig om det verkar vara ett riktigt äppelår i år? Träden här hemma dignar av frukt och även träd som andra år nästintill stått tomma på frukt är helt överfulla! Jag har lite planer på att testa att göra äppelcider i år, vi får se hur det går med det så småningom. Andra år har jag skrivit om äppelmust, äppelchutney och äppelmos här på bloggen.

I helgen har jag experimenterat lite med första omgången äppelmos, jag har smaksatt det med tre kryddor, tidigare har jag bara gjort neutralt mos. Jag hittade också tips hos Kryddburken att mixa äpplena innan du kokar moset, praktiskt eftersom det inte behöver koka lika länge och jag gillar ju mos utan bitar i! Just nu har jag inte rätt hushållsassistent hemma med passertillsats så jag använde min äppelsvarv för att skala, kärna ur och dela äpplena och som sagt, stavmixer. Resultet blev ett gott och kryddigt äppelmos med bra konsistens!

Kryddigt äppelmos

500 g skalade och urkärnade äpplen
1 dl vatten
1 dl socker
1 tsk malen kardemumma
1 tsk kanel
1 tsk äkta vaniljpulver

Dela äpplena i lagom stora bitar och lägg dem i en skål och slå över vattnet. Använd stavmixer eller matberedare så att äpplena blir en ”smet” tillsammans med vattnet. Koka sedan upp smeten tillsammans med sockret och tillsätt kryddorna. Låt koka på svag värme under omrörning i cirka 5 min. Häll sedan upp moset på väl rengjorda burkar och skruva på locket. För min del blev det bara en burk så den kommer nog snart vara slut. Om du vill lagra moset under längre tid så kan sockermängden vara lite i minsta laget för att den ska hålla sig fräsch, lite beroende på hur söta äpplen du använder, så för att vara på den säkra sidan vid längre förvaring så lägg moset i en plastlåda istället och frys in det.

äppelmos-kryddigt

Det kryddiga äppelmoset blev väldigt gott att blanda i naturell yoghurt!

appelmos-kryddigt-2

Vad använder du äppelmos till?

Självplock majs – en kväll på fältet

När jag var liten så var vi alltid på självplock majs varje höst. Eller ja, kanske inte varje höst, men flertalet gånger i alla fall. Sedan åt vi dem kokta med massa smör och vitpeppar på. Senare år fick vi tips om att även salta den kokta majsen, idag känns det som ett självklart tillbehör tillsammans med vitpepparn och smöret. Minst lika gott blir det ju att grilla majskolvarna, men det gjorde vi aldrig när jag var liten. Idag finns inte de majsfälten som vi plockade på då kvar, men inte alltför långt bort så finns det ett annat majsfält som har självplock. Stället heter Hjortsberga och ligger utanför Kumla. Igår tog jag med mig Victoria (som bloggar på victoriasprovkok.se) dit och plockade massa fina majskolvar! En helt annan känsla och smak än att plocka dem i grönsaksdisken i en vanlig butik. Om du har plats i frysen, plocka ett rejält gäng, förväll i cirka 1 minut och låt dem svalna och stuva sedan in dem i frysen för att kunna njuta av dem även under vinterhalvåret!

I kassan på Hjortsberga så träffade vi en otroligt trevlig kvinna som vi blev kvar och pratade med en lång stund efter att vi plockat vår majs och vi hittade flertalet gemensamma nämnare med henne. Allt från att hon bodde i Ängelholm där jag brukar övernatta när jag pluggar och att hon var uppväxt i samma by som Victorias mamma. Det är så spännande att vara öppen för nya möten och gång på gång inse att världen är väldigt liten!

Hjortsberga självplock har drivits av kvinnans bror i 35 år och brukar öppna upp för självplock i slutet av augusti och hålla öppet en bit in i september. Öppettiderna är mån-fre 13-18 och lör-sön 10-18. Mer information och vägbeskrivning finns här.

vägen-till-självplock-majs

Here we go! Först får en gå en liten bit ut på fältet för att komma fram till majsen.

självplock-majs-fältet

Väl framme vid majsfältet så känns det direkt som att komma till sydligare breddgrader!

anna-självplock-majs

Och idag var temperaturen nästan som på de sydligare breddgraderna, kvavt och alldeles för varmt med luvtröja som jag hade på mig från början!


Majspyramid! Haha!


Massa goda majskolvar! Som nu ligger och väntar på att bli förvälda och stoppade i frysen.

solros

Fascinerande hur stora och fina solrosorna är! <3

bukett-med-solrosor

Och tre fina solrosor var fick vi med oss hem, så bamsestora att jag knappt syns bakom buketten!

Har du varit på ett självplock med majs någon gång?

Länkkärlek 11 – Guld med ADHD

Idag har jag äran att presentera Annica som driver bloggen Guld med ADHD. Ett intressant inlägg som handlar mycket om att våga prata om den psykiska ohälsan. Besök gärna Annicas blogg för att läsa mer om ämnet!

guld-med-adhd

Jag heter Annica, jag är 32 år, har en familj, ett hem, ett jobb. Och jag är psykiskt sjuk.

Jag började skriva redan som tonåring. Communitys som Skunk, Lunarstorm och Helgon har varit mina inkörsportar till bloggandet. Därifrån gick jag vidare och testade en hel rad med olika bloggportaler, blogg.se, WordPress, Nouw, nämn namnet och jag har testat. Jag trivs dock allra bäst med att ha en egen plats på ett webbhotell, med egen domän, där jag kan göra vad jag vill. Antagligen är det den utbildade webbprogrammeraren inuti mig som inte orkar med begränsningen som portaler innebär.

Jag har skrivit, mer eller mindre aktivt, sedan jag var 17. I början enbart för att dela med mig av mitt liv, min vardag. Jag sökte en bekräftelse på min existens. Med tiden blev bloggandet mer inriktat på ett specifikt intresse. Jag har haft en akvarieblogg, en matblogg, en blogg som tipsade om veganska produkter och recept, mina nischer har varit många och ganska spretiga. Det var ett ämne, det viktigaste, som aldrig riktigt fick plats.

För 2 år sedan fick jag diagnosen ADHD, men psykiska bekymmer har jag haft, mer eller mindre, sedan jag var barn.

Jag trodde länge att jag bara hade en enorm otur. Ångesten och depressionerna avlöste varandra. Det var alltid något jobbigt som hände i mitt liv. Det var mobbning, våldtäkter, destruktiva förhållanden, förlorade vänskaper, läkarbesök med dåliga nyheter, allt dåligt som kan hända i ett liv verkade hända mig.

Jag behövde ventilera om allt jag var med om, alla känslor jag hade. Bloggandet blev som en slags terapeut där jag kunde ösa ut allting, depressioner, ångest, ledsamhet, lycka, sorg, allt kunde jag få ner på pränt i en blogg, så kändes det lite lite bättre sedan.

Nu, med min diagnos, så förstår jag den där ”oturen”. Det är inte alls någon otur, det är livet. Dåliga saker händer alla, inte bara mig. Det som kanske skiljer mig från andra är hur jag känner inför det där jobbiga och dåliga, hur länge det påverkar mig, hur länge det kan göra mig ledsen.

En person med ADHD kan ha ”starkare” känslor. För mig finns det ingen gråzon när det gäller känslorna. Jag älskar dig, eller hatar dig, jag kan inte tycka om någon lite grand. Det är mycket eller inte alls. Jag blir inte lite sur eller lite irriterad, jag blir fly förbannad. Jag kan bli så glad att jag börjar gråta. Alla känslor blir ”överdrivna” och påverkar mig under en längre tidsperiod än många andra jag känner. Många kan se det som ”ältande”, men det är det inte. Det råkar bara vara så att den känslan jag upplevde för 13 år sedan när jag blev våldtagen, den är lika stark idag som den var då. Det är inget jag kan styra över.

Genom bloggen har jag friheten att skriva om den typen av saker, hur ofta jag vill. Där är det ingen som säger ”jag har redan hört det där” eller tycker att jag ältar eller tjatar. Där är det en ny story varje gång.

På grund av detta startade jag min nuvarande blogg, Guld med ADHD. Där skriver jag om de diagnoser jag har samt mitt missbruk. Mitt mål och syfte med bloggen är att bryta ner stigmat som finns gällande psykisk ohälsa och missbruk. Det är inget man pratar om så de drabbade känner sig ofta isolerade och ensamma, som om ingen förstår. Jag vet, jag har själv varit där.

Med tanke på hur det ser ut idag, att den vanligaste dödsorsaken för män i Sverige mellan 14-44 år är självmord (källa: http://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0), så måste något göras. Attityden måste ändras, människor måste våga prata. Det gör jag, i min blogg. Kan jag förmedla, till en enda person, ”du är inte ensam, det kommer bli bättre”, så har jag lyckats.

Jag skriver både informerande om olika problem och känslomässigt kring hur jag själv mår och känner för stunden. Det kan vara lycka, sorg och allt därimellan.

blogg-terapi

Att skriva, och blogga, kan vara ett bra sätt att ventilera tankar och känslor

Vad är din erfarenhet och dina tankar kring psykisk ohälsa?

Hemmagjord majonnäs med basilika och vitlök

Mat för mig är i grunden en innerlig kärlek och jag älskar att experimentera och testa nya saker i köket. Recept använder jag sällan rakt av och om jag ens använder ett recept så använder jag det som inspiration, men hittar alltid lite egna vägar och varianter. Sen kommer det vissa dagar eller perioder där maten blir ett nödvändigt ont och jag öppnar kylskåpet med en rynkning på näsan och undrar vad jag kan ställa fram på bordet till lunch idag utan ansträngning. I alla fall, de där perioderna när matlagningen är kul är fantastiska och idag tänkte jag presentera ett mycket bra resultat från förra helgens experimenterande i köket. Nämligen en hemmagjord majonnäs med smak av basilika och vitlök (eller om du hellre vill, en aioli med basilika).

Hemmagjord majonnäs med basilika och vitlök

1 ägg
1 vitlöksklyfta (eller en halv, beroende på hur mycket vitlökssmak du gillar)
1-2 tsk äppelcidervinäger
färsk basilika, en handfull cirka
salt
massa rapsolja

Enligt alla konstens regler att lyckas med majonnäs så sägs det att alla ingredienser ska ha samma temperatur, antingen kylskåpskalla eller rumstempererad, men jag brukar få ihop det rätt bra ändå med kylskåpskallt ägg och rumstempererad olja. Du väljer själv om du vill ta den säkra vägen eller inte, haha.

Knäck ägget i en skål, jag använder oftast den skålen som följde med stavmixern. När du använder även äggvitan i en majonnäs så blir den lite ljusare i färgen än om du bara använder äggulan. Tillsätt sedan vitlök (grovt hackad), vinäger, basilika och salt. Kör några varv med stavmixern så att det blandar sig ordentligt och allt blir finhackat. Sedan byter jag till elvispen (men det brukar gå bra med stavmixern också) och tillsätter rapsolja i en tunn stråle ner i äggblandningen och vispar med elvispen samtidigt. Även om jag sällan misslyckas med majonnäs så är jag varje gång nervös över att den inte ska gå ihop sig, men med mycket vispande och lite tålamod så brukar det ordna sig. Pausa oljestrålen ibland och fortsätt vispa. Tillsätt så mycket olja så att du känner dig nöjd med konsistens och smak på majonnäsen. Addera mer salt om det behövs.

Om det skulle bli så att det verkar som om majonnäsen inte tjockar till sig och får majonnäsliknande konsistens så kan du börja om från början. Knäck ett ägg, vispa ihop det med lite vinäger. Vispa sedan samtidigt som du försiktigt häller ner den ”misslyckade” röran i det nya ägget i en tunn stråle. Då brukar det ta sig!

 

hemmagjord-majonnäs-basilika-vitlök

Slurp vad god den blev! Det bästa var att den räckte både till lunch och middag dagen efter också! Här garnerad med lite fänkålsblast.

hemmagjord-majonnäs-middag-uppifrån

Till majonnäsen serverades det kycklinglårfilé, skivad potatis i ugn, färska grönsaker från trädgården och hallonkvass!

Brukar du göra hemmagjord majonnäs?

Vem fan är Jante ?

Idag på vägen hem så började jag lyssna på en ljudbok som handlar om Jante (Du och din Jante – Reseguide i Janteland) och som vanligt började ett blogginlägg ta fart i huvudet i takt med att uppläsaren läste sina meningar i boken (ni anar inte hur många jag gör per dag i huvudet som aldrig kommer ner på pränt).

Allt det där som jante står för och alla de där jävla skitlagarna (ursäkta) som står i jantelagen är meningar som jag mer eller mindre starkt hör inuti mitt huvud varje dag. Det som slog mig när uppläsaren läste upp de där lagarna var att jag knappt kan minnas en endaste gång som jag hört en person sagt det till mig i verkligheten. Inte ordagrant i alla fall, men så är hjärnan där och tolkar in och meningen får exakt samma betydelse inuti mitt huvud.

Vem fan är Jante?

Den första Jante jag möter på morgonen är den där tanken som säger att jag inte behöver gå upp. Speciellt inte om jag på kvällen innan andats en tanke om att ta mig ut på en morgontur i joggingskorna.

Nej, men vad skulle en liten joggingtur göra för skillnad? Du hade ju ändå bara tänkt springa den korta rundan, den kommer ju inte ge någonting. Och du bara försöker vara en sån där morgonpigg jävel, känner du inte hur trött du är egentligen? Sen vet jag ju att du skulle kunna möta någon i skogen på turen och DET vore ju hur läskigt som helst, det vet jag att du tycker. Seså! Stäng nu av väckarklockan och sov vidare en liten stund, tro inte att du kan bli en sån där löpare som skuttar upp ur sängen!”

Men fuck off Jante! Vet du vad? Varendaste liten gång som jag gett mig ut på en morgontur i joggingskorna så har jag älskat det! Och det har känts så otroligt bra efteråt, så sluta upp med din negativa påverkan. JAG SÄGER HEJDÅ!

Men skoja inte, vem faan är Jante?

Den andra Jante jag möter är en stund efter jag ätit frukost och suttit och jobbat en stund vid datorn. Jobbat lite med bloggen, surfat runt lite på andra bloggar och det börjar bli dags för ett skifte i arbetsuppgifterna. Kanske städa lite, fixa någonting i trädgården eller kanske åka och jobba på mitt andra jobb.

Har du inte suttit lite väl länge vid datorn nu? Tror du att du ska lyckas med ditt företag genom att sitta och glo på en dator hela tiden? Vem skulle läsa och bry sig om det du skriver? Och vem skulle kunna tro att du kan någonting om träning och terapi? Eftersom du redan suttit så länge så kan du väl lika gärna sitta kvar och stirra på skärmen och låta hela dagen gå till spillo också.

Hörrö du Jante! Sa inte jag hejdå till dig alldeles nyss? Vet du om hur mycket trevliga kommentarer och uppskattning jag får för arbetet som jag lägger ner på bloggen? Och hur mycket den har växt bara nu under sommaren? Men sådana trevligheter och positiva förändringar har väl inte du någon aning om? Just det! HÅLL KÄFTEN NU!!

Ta reda på vem din Jante är!

Och såhär fortsätter det, mer eller mindre, starkare eller svagare, allt beroende på hur stadigt jag själv står i vardagen just för tillfället. Mitt tips till att försöka styra bort från jantelagen är faktiskt att bara bli medveten om att tankarna finns där. Notera, bli medveten och förstå att dessa tankar väldigt sällan är sanna. Kanske är det vissa personer som gör din Jante-röst inom dig starkare? Kanske är det vissa platser eller situationer där din jante blir starkare?

Nästa tips är att börja skriva ner den här medvetenheten för att ännu tydligare se mönster kring när din jante dyker upp och när dyker den inte upp? När känner du dig stark, glad och säker på din sak? Viktigt här tycker jag också är att inte börja slå på sig själv när jantetankarna kommer. Acceptera dem istället, notera och gör dig själv medveten om att de finns där och som sagt, det är inte sanna tankar.

Avslutningsvis vill jag säga som Nellie gjorde i gårdagens gästinlägg, om det är svårt att kartlägga tankarna på egen hand, ta hjälp av en terapeut eller liknande. Som Nellie också skrev igår, det viktigaste är att känna förtroende för den du pratar med. Om inte, välj en annan!

lyssna-inte-på-jante

Vackert spindelnät som fångat morgondaggen. Sådana här godsaker som en missar om en lyssnar på jante på morgonen!

Vad är dina tankar om jante? Vill du dela med dig?