Anna Finnborg

personlig utveckling, träning, terapi, livet

Beautiful Life
Psykodynamisk samtalsterapi
Beautiful Life
Personlig träning anpassad efter dig
Beautiful Life
Kombinera träning och terapi

Träning

SER-terapi

Priser

Hemmagjord smörgåsgurka på fyra dagar

För ett tag sedan så hjälpte jag mamma lite och rensade i kökskåpen hemma hos henne. Det var en liten nostalgi-tripp med bland annat gamla muggar från barndomen som dök upp. Ett annat litet fynd var ett handskrivet recept på hemmagjord smörgåsgurka, daterat augusti 1999. Receptet kommer ursprungligen från första svärmor och det ger väldigt god inlagd gurka. Det tar fyra dagar innan den är helt färdig, men längs vägen krävs inte speciellt mycket jobb. Första dygnet ligger den i en saltlag, sedan får den hoppa ner i en ättikslag resten av tiden.

Här hemma i mitt odlingsland så får jag inte riktigt ihop en sats med tre kilo gurka i varje omgång, jag skördar istället gurkorna inte alltför stora och gör smörgåsgurkan i omgångar och i mindre satser istället. Första satsen bestod av endast 300 g gurka, det vill säga en tiondel av grundreceptet, haha! Igår gjorde jag precis klart min andra sats som innehöll nästan ett helt kilo hemodlad gurka. I mitt växthus växer det druvgurka i år, men annan mindre gurka, till exempel Västerås-gurka funkar också jättebra till receptet!

Hemmagjord smörgåsgurka

Dag 1

3 kg hel gurka (gärna lite mindre i storlek, men det går bra med större också)
2,5 liter vatten
200 g salt

Använd en gaffel eller en potatissticka och gör små hål i de hela gurkorna. Rör ihop salt och vatten så att saltet löser upp sig. Lägg i gurkorna och se till så att saltlagen täcker gurkorna ordentligt. Jag brukar lägga en tallrike eller assiett på toppen så att de håller sig under vattenytan. Låt stå ett dygn, jag låter mina gurkor stå i rumstemperatur under hela processen.

Dag 2

6 dl ättikssprit (12%-ig brukar jag använda)
9 dl vatten
1,2 kg socker (ev endast 900 g socker)
Eventuellt dillkronor och senapsfrön

Häll av saltlagen från gurkorna och skiva dem i lagom tjocka skivor. Redan nu tycker jag gurkan är goood, brukar inte kunna låta bli att äta lite grann av saltgurkan redan i detta steg! Koka sedan ihop ättikssprit, vatten och socker. Till en tredjedels sats så har jag provat att minska sockermängden lite, jag använde bara 300 g till min omgång = 900 g till en hel sats), rent smakmässigt har det smakat bra och jag hoppas att hållbarheten också kommer funka (även om jag inte tror att de kommer hinna lagras så länge innan de tar slut…). Jag har inte haft tillgång till så mycket dillkronor och senapsfrö här hemma när jag gjort gurkan så jag har helt enkelt struntat i den, men om du vill ha i det så varvar du nu dillkronor, senapsfrö och den skivade gurkan i en bunke och häller över den varma ättikslagen. Täck med tallrik/assiett och låt stå i cirka ett dygn till.

Dag 3 

Häll av ättikslagen från gurkorna och koka upp lagen igen. Häll tillbaka den varm över gurkorna och låt stå ytterligare ett dygn.

Dag 4

Häll av lagen ännu en gång och koka upp den. Rengör glasburkar som du vill använda, jag brukar först diska dem och sedan ställer jag in dem på en plåt i en kall ugn, slår på ugnen på 100 grader och låter dem stå där inne i en kvart. Locken till glasburkarna kokar jag under tiden i lite vatten. När du känner dig trygg med rengöringen av burkarna så fyller du upp dem med gurka. Häll sedan den varma lagen över burkarna, fyll fullt och skruva på locket. Invänta det härliga klickljudet som är en signal för att burken är klar och har blivit konserverad. Om du missar klickljudet kan du alltid testa att trycka med fingret uppe på locket, om det buktar uppåt och känns mjukt så är den inte klar än, om locket går lätt neråt/inåt så är processen klar och redo för förvaring.

Lycka till!

hemmagjord-smörgåsgurka

hemmagjord-smörgåsgurka

hemmagjord-smörgåsgurka

Vad är ditt bästa recept på inlagd gurka?

Länkkärlek 9 – Lite längre

Idag är det onsdag igen och det har blivit lite av en personlig favorit här på bloggen med länkkärlekstemat! Ibland tipsar jag om bloggar som känns som gamla barndomsvänner och andra gånger har jag publicerat gästinlägg från bloggare som jag tidigare inte visste om att de fanns. Dagens gästinlägg kommer från Malin på Lite Längre som jag tack vare min förfrågan efter gästbloggare har börjat följa och läsa mer hos. Idag berättar Malin en gripande och intressant historia i gästinlägget. Hon berättar om hur mycket bloggen betyder och hur den bland annat kunnat stötta henne under graviditet och cancerbesked.

LiteLangre

När bloggen blir terapi, träningskompis och en vän i nöden

Lite Längre var från början en tränings- och friluftsblogg, med fokus på löpning och skidåkning. De senaste åren har den mer och mer blivit en förlängning av mig – jag ÄR Lite Längre, på flera sätt. Bloggen har därför breddats och innehåller numera även andra delar av mitt liv.

Förra hösten var jag gravid med mitt andra barn, och fick ungefär mitt i graviditeten diagnosen Hodgkins lymfom – cancer i lymfceller. På grund av graviditeten valde man från sjukvårdens sida att inte behandla mig förrän vår dotter fötts på naturlig väg. Så under nästan ett halvår skulle jag på egen hand hantera den stundtals ganska jobbiga situation jag hamnat i, eftersom stöd från sjukvården var helt obefintligt i mitt fall. Att samtidigt hantera glädjen i en graviditet och oron och rädslan i att gå omkring med cancer i kroppen är inte det lättaste alla gånger.

Bloggen blev då på många sätt min terapeut. Jag valde att lägga mitt fokus på graviditeten och tänka positivt så länge det gick, eftersom jag inte ville ta ut cancervåndan i förskott. Jag skrev blogginlägg om mina mentala strategier, som jag gissade att jag själv skulle behöva läsa igen när livet sedan blev tuffare. Under just de tuffa perioderna när jag genomgick cellgifts- och strålbehandling blev bloggen den ventil och kurator jag saknade och jag kunde skriva av mig och få struktur på många tankar och få utlopp för mycket frustration.

Samtidigt har bloggen alltid varit, och är det än mer nu, min träningskompis. Som peppar mig och påminner mig om hur bra jag mår av träning i olika former. Även när jag i övrigt mår dåligt på ett eller annat sätt. Hade det inte varit för bloggen så är det nog möjligt att jag inte hade prioriterat min träning så mycket som jag ändå gör.

Genom bloggen har jag också fått kontakt med så många härliga människor. Som sporrade mig i bloggens begynnelse. Som funnits kvar nu under mitt svåra år och stöttat långt mycket mer än jag vågat tro och hoppas. Cancer är på många sätt ett effektivt sätt att skrämma bort omgivningen, men de härliga läsare som redan innan min sjukdom hängde på min blogg har stannat kvar och hjälpt till att hålla mig flytande. Fler har faktiskt också tillkommit, och helt utifrån gett mig mycket stöd, infallsvinklar när det känts mörkt, och hållit en värmande hand om min rygg när många andra sprungit och gömt sig.

Skrivande är verkligen terapi för mig, men det som verkligen fascinerat mig det senaste året är hur mycket pepp och stöd det finns därute, även när allt på bloggen inte är snyggt och tillrättalagt.

 

lite-längre

Foto: Malin på Lite Längre

Vad är dina verktyg i livet? Använder du skrivandet som terapi?

Att privatleasa bil

Tidigare i veckan kunde ni läsa på mitt Instagram-konto att jag letade information om att privatleasa bil till mig själv. Där skrev jag också att jag har två sätt att investera i nya saker, antingen spontanköper jag på stört om jag får bra feeling, eller också vill jag veta ALLT innan jag tar beslutet. Det finns i stort sett inget mellanting. Inför veckans bilinvestering blev det det senare alternativet och jag har googlat (svårt att få relevant information och helhetsbilden) och besökt tre olika bilhandlare. Jag älskar själv att få information och tips via blogginlägg och hittade väldigt lite information i ämnet som passade mitt sätt, därför tänkte jag viga detta inlägg till att dela med mig om den information och erfarenhet jag nu fått kring privatleasing av personbil.

Vad innebär privatleasing av bil?

Om jag ska beskriva privatleasing i mer vanliga termer så skulle jag lika gärna kunna säga att jag hyr en bil under en fast period, men under en längre period än vad jag skulle göra om vi gått till biluthyraren inför en semesterweekend eller liknande. Förr var det vanligare att leasa bil endast för företag, men det har blivit vanligare och vanligare att leasa bil även för privatpersoner.

Vad finns det för fördelar med att privatleasa bil?

Anledningen till att jag tyckte att leasa bil kändes som ett bra alternativ är för att jag vill ha ett problemfritt bilägande. För några år sedan köpte jag en relativt ny bil (den var tre år gammal vid inköpet), men min erfarenhet av det köpet är inte så värst bra. Kortfattat så gick det åt mycket pengar till både driftkostnader månadsvis (lån och helförsäkring) plus då och då ganska höga servicekostnader. I ett leasingavtal betalar du en fast månadskostnad under leasingperioden och då ingår även servicebesöken. Oftast pågår perioden under tre år och då har du även en giltig vagnskadegaranti från biltillverkaren och behöver endast ha halvförsäkring på bilen. Om du köper en bil och vill låna pengar till köpet, oavsett om den är sprillans ny eller begagnad så behöver du ha en kontantinsats att lägga in i köpet (när jag köpte för några år sedan så låg den på 20%), vid privatleasing behövs ingen kontantinsats eftersom du hyr bilen, du lånar inte pengar till ett köp.

Vad ska jag tänka på vid privatleasing?

Var extremt noga med att kolla upp vad som ingår i din månadskostnad och vad du får och inte får göra med bilen under perioden. Min nyfunna erfarenhet säger att standardavtalet löper under tre års tid och du får under den perioden oftast köra upp till 4500 mil. Avtalet säger också att under dessa tre år så gäller ”normalt slitage”, om du sliter mer på bilen så kan det komma merkostnader när du lämnar tillbaka bilen eftersom bilen då får ett lägre marknadsvärde. Min erfarenhet hittills har varit att bilhandlarna har tydliga listor och förklaringar på vad som ingår i normalt slitage (allt från lackskador, glaspartier och däck). Ställ också frågor kring vad som gäller om du till exempel har husdjur eller liknande, det kan till exempel tillkomma saneringskostnader efter leasingperiodens slut om du kör djur i bilen.

Om du kör mer än 4500 mil under dessa tre år så kommer du vid återlämning få betala en summa för varje mil som du överstigit 4500 mil. Denna summa kan skilja väldigt mycket mellan olika handlare, jag har sett summor mellan 5-12 kr/mil, vilket är ganska stor skillnad. Om du vet med dig på förhand att du kommer köra mer än 1500 mil/år så kan du oftast säga till så höjs månadskostnaden lite grann så slipper du ”straffavgiften” i efterhand. Hos en bilhandlare som endast tar 5 kr/överstigande mil så kan det löna sig att chansa på att du inte kör mer än 4500 mil under perioden om du är osäker eller tror att du kommer ligga precis på gränsen, för om du höjer månadskostnaden från start så kan du inte få tillbaka några pengar om du kör mindre än det förhöjda miltalet. Däremot om du leasar bil från en handlare som tar 12 kr/överstigande mil så kan det kanske löna sig att höja månadskostnaden från början om du tror att du kommer överstiga körsträckan under perioden. Min tolkning är att i vissa avtal är det dyrare att betala övermilen i efterhand, än att höja månadsavgiften från start, men om kostnaden är ungefär densamma (som det var i det fallet övermilen kostade 5 kr/mil) så kan det löna sig att lägga undan pengar själv under perioden och betala övermilen i efterhand. Enda lösningen här är att fråga fråga fråga och be handlaren visa med olika räkneexempel så att du kan ta beslut om vad som blir bäst för dig.

När jag hört mig för bland bekanta och även googlat så har det varit många som haft argument mot leasing eftersom det kan bli dyrt i slutändan när du lämnar tillbaka bilen om du har fått skador (onormalt slitage) eller kört mer än 4500 mil (övermil). Argumenten jag har fört med mig själv har varit att oavsett om jag leasar eller köper en bil så kommer onormalt slitage straffa mig ekonomiskt i slutändan. Har jag köpt bilen så kommer marknadsvärdet vara lägre och då kommer jag få ut ett lägre försäljningspris den dagen jag bestämmer mig för att sälja, precis som jag får betala vid onormalt slitage efter en leasingperiod är slut. Många saker som anses som onormalt slitage, tex stenskott med spricka i framrutan eller en krockskadad buckla kan du fixa till med hjälp av försäkringen och endast betala självrisken när olyckan är framme

Jag har även diskuterat detta med de bilhandlare jag pratat med och deras erfarenhet hittills har varit att det är ytterst få, eller inga alls, av de bilarna de fått tillbaka efter leasingperiodens slut som de fått ta ut kostnader för onormalt slitage på. Du väljer själv om du vill lita på dessa ord, kan ju vara så att en bilhandlare är ganska partisk i frågan också… Att tänka på är också att privatleasing ökat i popularitet de senaste åren och peak:en för leasingperioders slut har kanske inte riktigt nåtts än. Ändock har jag gått på mina egna argument att onormalt slitage kommer straffa sig i slutändan oavsett investeringsform.

Tänk också på att när du leasar en bil så är det en sprojlans ny bil du kommer att få använda under leasingperioden. Det innebär oftast en viss leveranstid, beroende på hur viktigt du tycker det är att få välja exakt din färg och extrautrustning som du har behov av. Vissa bilar kan finnas tillgängliga direkt i bilhallen, men då är de ju färdigutrustade och färgen redan bestämd. Om du vill välja exakt allt själv så kan det ta upp till tre månader (kanske längre?) innan du får din leverans. För en otålig människa som jag som vill ha saker nu nu NU när jag väl bestämt mig så är detta lite jobbigt, men hittade till slut en mellanvariant där jag ”bara” behöver vänta 6-8 veckor på min pärla!

Vilken bilhandlare ska jag då välja vid privatleasing?

Personligen funderade jag först och främst vilken budget jag har för mitt bilägande. Det har varit min största prioritet under informationssökandet och utifrån det har jag valt bilhandlare som jag tror kan leverera bilar inom budgetens gränser. Jag besökte som sagt tre stycken bilhandlare, även om du är intresserad av endast en modell så kan jag rekommendera att göra besök hos minst två olika bilhandlare. Jag lärde mig väldigt mycket och olika saker på mina besök och olika bilhandlare kan ha olika prissättningar och upplägg på leasingen som kan vara intressant att ta del av. När du sedan går tillbaka till den bilhandlaren som har modellen du är intresserad av så kan du ställa de där sista avgörande frågorna och har du tur kanske du kan få till en bättre deal eller kanske kommit på att du inte vill ha all extrautrustning som ni pratade om i första läget.

Jag tycker också att bemötandet hos bilhandlaren är A och O inför ett köp. Mitt första besök gav inga bra intryck alls, de hade inte speciellt många alternativ som passade in i budgeten och jag fick väldigt snabbt känslan av att säljaren inte tyckte att jag var deras målgrupp. Självklart kan mina känslosprötar ha fel och säljaren kanske inte alls tänkte så, men när jag ska investera så pass mycket pengar så är det viktigt för mig att bemötandet känns hundraprocentigt. I besök två och tre fick jag däremot otroligt bra bemötande och mycket stort engagemang, gott om tid och tålamod med mina frågor.

Vid bilköp generellt från en bilhandlare så vill jag gärna ha den rätta känslan i maggropen utifall jag får problem med bilen och behöver återkomma. Jag tänker också speciellt vid leasing att det är extra viktigt eftersom jag kommer återkomma till bilhandlaren efter tre år och det är också bilhandlaren som kommer bedöma om slitaget på bilen är normalt eller över normalt. Visserligen är kanske inte chansen så stor att du får återkomma till samma säljare vid återlämningen, men ändå viktig parameter för min del!

Detta inlägg är skrivet helt utan samarbeten eller sponsring och baseras helt på egna åsikter, tankar och eget informationssamlande kring privatleasing, därför har jag valt att utelämna detaljer kring vilka bilhandlare jag har besökt och även vilken bil jag i slutändan har valt att privatleasa. Om du eller ditt företag är intresserad av att samarbeta med mig i någon form så kan du läsa mer på sidan som handlar om PR-policy.

Vad har du för erfarenheter eller frågor om privatleasing? Berätta gärna och ställ gärna frågor, min investering är inte helt klar än så jag kanske kan ta reda på svaret!

Länkkärlek 8 – Vandringsbloggen

Äntligen onsdag igen och jag får presentera ytterligare en fantastisk gästbloggare igen! I artikeln som handlade om mig förra veckan så gick det att läsa att jag anser att ”naturen kan ha en läkande effekt på en stressad själ”. Idag berättar Angeliqa från Vandringsbloggen mer om detta fenomen som hon själv kallar hikefulness.

vandringsbloggen

Vandringsbloggen startade från en längtan till att vara mer ute i naturen. Bloggen blev länken mellan livet i storstaden och tillfällena ute. Det är framför brasan i skogen eller när jag dricker kaffe vid en mossig solvarm sten som jag hittar närvaro. Jag kallar det för Hikefulness – balansen mellan utmaning och återhämtning. Och det är hjärtat och själen i Vandringsbloggen, kontrasterna är drivkraften och det är glädjen med att vara ute som jag vill dela med mig av till dig som läser.

5 sätt som naturen hjälper mig att hitta närvaro i vardagen

Flexibilitet, tillgänglighet och förmåga att multitaska är högt ansedda egenskaper av arbetsgivare idag. När dessutom vardagen susar på i allt för snabb takt, med överfulla tvättkorgar och städbestyr, då är det lätt att tappa fotfästet. Genom att vara många timmar ute i naturen varje vecka har jag lärt mig att hitta en motpol till stadens måsten. När jag är ute på vandring så gäller bara här och nu. Till fots rör jag mig framåt i den tid vandringen behöver ta, stannar när jag är trött, äter när jag är hungrig. Om jag skulle släppa fokus från nuet skulle jag inte lägga märke till omgivningarna och i värsta fall skulle jag också tappa bort ledmarkeringarna.

Vad vandring har lärt mig:
–  Göra en sak i taget och behålla fokus på det.
–  Stilla tankarna och acceptera läget som det är just nu.
–  Vara närvarande i stunden både fysiskt och i tanken.
–  Lägga fokus på detaljer för det som jag lägger fokus på växer.

Det krävs mod att vända invanda mönster – börja våga hitta nya vägar och det är lätt att följa en redan upptrampad stig men knappast att vara den första som banar terrängen. Lite så är det med livet, att göra som man alltid gjort är att vandra längs en uppmärkt led en vacker sommardag, det är bekvämt. Tillrättalagt. Men det ger dig knappast några äventyr eller nya upptäkter.

Gör en enkel läxa hemma imorgon: När du borstar tänderna, borsta bara tänderna. Tänk inte på inköpslistor eller recept eller jobb. Borsta bara tänderna. Känn varje tand under borstdragen. Hur luktar tandkrämen? Hur låter kranvattnet som rinner?

Jag kallar det för hikefulness, att hitta närvaro i naturen, längs med vandringslederna. Det är ofta små brottstycken som kommer när jag minst anar det. Vid lägerelden på kvällen. Medan jag går på en solvarm jordig stig i skogen. Eller sittandes på en stubbe med min plåttermos.

Ut och se om du kan hitta din egen Hikefulness i vardagen eller i närmsta friluftsområde. Det är magin av det stora i det lilla.

 

vandringsbloggen-hikefulness

Angeliqa på Vandringsbloggen

vandringsbloggen-hikefulness

Vila och hikefulness på en vandringstur. Foto: Vandringsbloggen

Vad har du för relation och erfarenheter av natur och vandring?

Frigörande dans – så som livet borde vara

Frigörande dans har för mig varit någonting som har lockat mer och mer. Tidigare i sommar så var jag med i en meditationsutmaning där jag fick prova på bland annat shaking och fridans. Till en början var det en hel del psykiska motstånd, men så himla skönt att genomföra dem, både under tiden och efteråt. Frigörande dans har jag hört talas om då jag har en fantastisk kurskamrat som också leder frigörande dans, men jag har aldrig vågat be henne om att få prova då mitt motstånd inför att uttrycka mig själv med kroppen har varit så pass stort. Men som sagt, det har funnits där och jag har varit nyfiken och det har lockat mer och mer. När jag via Facebook upptäckte att jag har en företagarkollega bara runt knuten (nästan) här på landsbygden så kände jag verkligen ”NU ÄR DET DAGS!”.

Jag klev in i en fantastisk lokal (gamla missionshuset i Östansjö) med otrolig rymd och takhöjd och fina yogamattor placerade i en ring i mitten av lokalen. Jag kom i sista sekund och med andan i halsen, men hann ändå få en liten stund för mig själv och mina andetag på mattan.

frigörande-dans-yogamattor

Några av mattorna, det fina hjärtat och rofyllda stenar

frigörande-dans-högt-i-tak

Kolla in rymden och takhöjden i lokalen! Gott om plats för människor, uttryck och känslor!

frigörande-dans-lokalen

Ena kortsidan av lokalen där min väska fick parkeringsplats

Marika på Öna gård som ledde dansen gav från första stund en trygg känsla i mig. Vi inledde dansen med en presentationsrunda och några ord om hur vi hittat hit och om vi dansat tidigare. Jag gillar sånt, det öppnar upp lite spänningar mellan deltagare och ökar gruppkänslan. Konstigt nog kände jag mig så lugn hela vägen, inte ett dugg nervös inför det som skulle komma och inga extra dunkande hjärtslag när jag skulle presentera mig (vilket brukar vara det vanliga). Vi fick också en kort introduktion till frigörande dans och vad vi skulle göra på de följande två timmarna.

Den frigörande dansen är ett nytt sätt att motionera – med fria rörelser och i medveten närvaro. I dansen riktas uppmärksamheten till hur den egna kroppen har lust att röra sig till musiken.

Ett litet barn som rör sig i takt till musik gör detta helt utifrån sin glädje och lust till rörelse samt efter sin egen förmåga. Den känslan väcks till liv igen eftersom det inte finns några krav i dansen. Den är fullkomligt tillåtande och stimulerar till rörelseglädje utifrån den egna kapaciteten.

Alla kan dansa Frigörande Dans – stående, sittande eller liggande. Med hjälp av enkla övningar fokuserar vi på varje kroppsdel och lyssnar till hur dansen vitaliserar kroppen och gör den mjuk och rörlig. Varje danspass avslutas med avslappning.

Källa: Frigörande dans-föreningen

Kortfattat så började vi med en uppmjukande inledning där Marika guidade utifrån en kroppsdel i taget, men det fina med den frigörande dansen är att du gör precis så mycket, eller så lite, som du känner för just där och då. Denna dans brukar kallas en landningsdans eller en kroppsdans. Under själva passet sen så finns det sju stycken olika rytmer som det kallas, alla måste inte vara med varje gång, men rytmerna är skakningar, flöde, tydlighet, kaos, långsamhet, lätthet och avslutningsvis den egna dansen.

Det som återkom till mig under hela dansen var orden ”få vara mig själv” i olika former. Ibland kom det glädjetårar för att jag just där och då fick vara precis mig själv och göra precis det jag och kroppen kände för i stunden. Ibland kom orden i mer negativ karaktär, att jag inte kan och får vara den jag är på riktigt och då kom det lite andra sorters tårar. När vi dansade i tydlighetens tecken så blev det väldigt starka känslor att det är här jag har svårt att vara. I den flödande dansen kan jag vara hur enkelt som helst, jag kan uttrycka mig själv på ett mjukt, försiktigt och flödande sätt och jag hinner scanna av omgivningen om de är okey med hur jag är och beter mig. Om jag ångar på i ett skarpare och tydligare omfång så är det svårare att hinna scanna av och tänk om jag gör något plötsligt som någon annan inte är okey med eller kör över någon? Och någonstans i dessa tankar så visste jag också att allt det här jag känner är okey att känna, samtidigt som jag visste att det också fanns utrymme att uttrycka precis det som kommer i stunden.

I kaos-dansen var det mycket känslor och i andningspausen efteråt var det svårt att känna skillnad på om det var svett eller tårar, men samtidigt otroligt befriande, för jag kunde inte bry mig mindre om det. Att sedan få gå in i de mjukare flödena och lättsamheten var så skönt och härligt och jag utnyttjade golvet en hel del, ligga, krypa, åla till exempel. Jag fick känslan av att jag var mitt uppe i en musikvideo och jag kunde följa musiken precis hur jag ville. Om det så bara var ett finger som ville dansa eller om det var hela kroppen som ville upp och hoppa jämfota. Avslutande egna dansen fick du skapa helt på egen hand och utan guidning. Jag dansade och dansade och dansade. Leendet kunde jag inte stoppa. Jag var mitt uppe i euforin som jag förut bara kunde känna i gränslandet mellan perfekt mängd alkohol och lite för mycket på dansgolvet på en krog i Stockholm. Men nu hade jag inte druckit en droppe alkohol och denna eufori var snäppet underbarare tack vare det. I avslappningen efteråt kunde jag legat kvar minst den dubbla tiden och bara njutit av känslan i kroppen. På kvällen hemma sen kände jag mig otroligt skönt avslappnad och nästan som om hela kroppen var lite skönt fnissig.

Såhär dagarna efter kan jag känna det som om jag befriat någonting i kroppen, som om den är fri att uttrycka sig. Jag har till exempel släppt ångesten över att sommaren snart är slut och njutit av höstvindar i håret. Häromkvällen hoppade jag och studsade runt i trädgården tillsammans med min älskade katt, sådär som jag inte gjort sedan jag var barn. Jag tänker att frigörande dans är precis som livet borde vara, gott om utrymme att uttrycka oss och vara dem vi är, utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka.

frigörande-dans-barfota

Lyckliga och barfota fötter som fick gott om utrymme att uttrycka sig under två timmar frigörande dans

frigörande-dans-utsikt

Den otroligt mysiga utsikten som jag flertalet gånger tittade ut på under passet. Jag bestämde mig för att jag också vill skaffa någon form av gärdsgård i trädgården här hemma! Såå fint!

frigörande-dans-inspiration

I denna hörna dansade jag runt några gånger under passet och drömde mig bort bland pelare och pianon. Mitt i min egen musikvideo!

frigörande-dans-öna-gård

Och här har vi henne, fantastiska Marika som ledde oss med trygg och guidande hand genom passet. Tack för en härlig stund! Nästa danstillfälle är 4 september 2016.

Har du provat frigörande dans? Eller är du sugen på att prova? Berätta gärna om dina tankar i ämnet!

Länkkärlek 7 – Baking babies

Idag presenterar jag stolt ett gästinlägg från Mia Fernando som bloggar på BakingBabies om familjelivet och kvinnohälsa. Ett ämne som står mig varmt om hjärtat då jag tränat tillsammans med många kvinnor under och efter graviditet. Ett ämne som jag ständigt vill lära mig mer om och som är otroligt viktigt att vi delar med oss av. Tack Mia för att du tog dig tid att gästblogga hos mig!

bakingbabies

Baking Babies – bloggen bakom en specialistfysioterapeut

Om du var uppmärksam på rubriken du nyss läste kanske du hajade till. Borde det inte tvärt om stå ”en specialistfysioterapeut ligger bakom bloggen Baking Babies”? Mitt namn är Mia Fernando, och jag driver bloggen ”BakingBabies – bloggen som ger kvinnohälsa ett ansikte” tillsammans med min make.

Men så här är det: Vi började blogga när vi väntade vårt första barn. Förlossningen i juli 2012 innebar en stor förlossningsskada för min del, och då förändrades mitt liv för alltid. Sedan dess har jag inriktat mitt yrke som fysioterapeut och mitt bloggande till att handla om kvinnohälsa med inriktning mot graviditeter, förlossningar, bäckenbotten, tiden och träning efter förlossningen.

Inom en mycket liten nisch inom ett ganska litet yrkesområde finns inte jättemycket färdiga kurser att gå eller böcker att läsa.

Därför: Bloggen är det som gör mig till en fysioterapeut med spetskompetens inom obstetrik och gynekologi. Genom att se till att jag läser tillräckligt mycket forskning får jag intressanta uppslag till blogginlägg. Mina kunskapsprov är när jag får kluriga frågor från läsare. Minst en gång i månaden skriver jag ett blogginlägg som ger mig ett ”heureka-moment”, när jag helt plötsligt har läst, förstått och kunnat förklara något som jag tidigare inte vetat tillräckligt mycket om.

Jag är en fysioterapeut som bloggar om kvinnohälsa, men jag är minst lika mycket en bloggare som jobbar med det jag lär mig genom min blogg. Minst en gång i veckan letar jag upp ett av mina blogginlägg och gör om till ett träningsprogram eller informationsblad till en patient.

Ibland stressar bloggen mig, framförallt när jag får många mail från medsystrar ute i landet med angelägna frågor om besvär de lider av. Jag bloggar på fritiden och ibland räcker tiden inte riktigt till. Men mest av allt ger bloggandet mig energi. Det ger mig en boost att ha en anledning till nytt lärande, samtidigt som jag också ser att det jag skriver läses av många.

En läsare läste min egen historia om förlossningsskadan som gjorde att mitt liv fick ny inriktning, och skrev detta i kommentarsfältet.

”Läst och bölat! Fy, vilken jobbig start på föräldraskapet. Men tänk vad fantastiskt att du gått därifrån till att både ha hittat din yrkespassion och ha återhämtat dig så pass att du sprungit ett maraton! Din historia måste vara en jätteinspiration och tröst för andra kvinnor som drabbats av samma skada. Du har verkligen lyckats göra lemonad av citronerna livet gav dig.”

Den kommentaren och andra ger mig glädje och inspiration till att fortsätta. Lycka är att ha en blogg!

 

 

baking-babies

Mia & Joseph som bloggar tillsammans på Baking Babies. Foto: Bakingbabies

Vad är din din bild av kvinnohälsa? Vill du dela med dig av någonting eller nyfiken på att veta mer? Ställ gärna frågor som kan bli framtida blogginlägg!

Publicitet i media

Det är den 20 april 2016 och jag gissar att klockan är ganska sent på kvällen, jag har jobbat på mitt gamla jobb i Stockholm och sitter på pendeltåget som går från norra delen av stan och ska åka hem till den södra delen. Jag tar upp min mobil och börjar gå igenom min mailbox och stannar till vid ett av mailen, vad är detta? Jag läser mailet om och om igen och dubbelkollar, är detta verkligen ett mail till mig? Jag börjar också kolla upp avsändarens adress, nu för tiden så skickas det ju en hel del spam-mail som ibland ser alldeles för ”verkliga” ut. Men jo, nog sjuttsingen är det här mailet menat till mig.

Mailet innehöll en förfrågan om jag ville ställa upp i en intervju för Amelia till en artikelidé om den nya sortens terapi som inte alltid är så klassisk. Där och då och från ingenstans så kändes verkligen det här mailet som en skänk från ovan, jag som knappt hade slutat på mitt gamla jobb än och stod inför framtiden som jag inte var helt hundra på vad den skulle innebära. Det slutade helt enkelt med att jag gjorde en intervju i elljusspåret i Älvsjö, strax innan flyttlasset gick hemåt Örebro.

Denna erfarenhet gav mig självförtroende till att söka upp fler tidningar som skulle kunna tänkas vara intresserade av mig, min resa och min affärsidé. En kväll här i huset i början av sommaren så letade jag på ett flertal mailadresser till lokala tidningar här i Örebro län, struntade helt i Jante och försökte sälja in mig själv till en artikel i deras tidningar. Några fick jag aldrig svar från, några andra skulle återkomma. Förra veckan fick jag besök av Nerikes Allehanda och det var en väldigt trevlig intervju här på hemmaplan.

Otroligt nog så kom båda mina artiklar ut i tidningarna samma vecka, så i slutet av förra veckan sprang jag omkring på små rosa molntussar och tittade på artiklarna om och om igen. Tror inte riktigt jag har smällt uppmärksamheten helt än, men ville ändå skriva det här inlägget och berätta lite om hur jag ser på skillnaden mellan dessa två artiklar.

Artikeln i Amelia blev en intervju där jag passades in en färdig artikelidé och jag var bara otroligt glad för uppmärksamheten. Jag är fortfarande nöjd över att få ta plats i en så pass stort rikstäckande tidning, men det finns en hel del i artikeln som inte riktigt stämmer överens med hur jag ser på terapi och träning. När jag själv läser tidningen idag så får jag en känsla av att anledningen till att jag kombinerar träning och terapi är för att det är tidseffektivt, så är inte fallet. Varken terapi eller träning är i någon form en quick-fix, det tar sin tid att bygga upp styrka, både psykisk och fysisk, oavsett hur du gör. Om du hittar någon form av quick-fix i något av områdena så gissar jag att metoden bara byggt upp någon form av illusion av att du blivit starkare. En enstaka träff med en terapeut eller tränare kanske leder till att du blir inspirerad för stunden, men för att få en hållbar väg så brukar det behövas mer än så.

I artikeln skrivs det också fördelar och nackdelar med metoden. En nackdel som listas är vädret, ”Terapi i ösregn eller snöstorm känns inte så lockande”. Värt att nämna här är att jag har ett kombinerat tränings- och terapirum i min verksamhet, så du behöver inte rädas väder om du funderar på att investera i mina tjänster.

Artikeln i Nerikes Allehanda kan läsas i sin helhet här: http://na.se/nyheter/hallsberg/1.4134875-anna-vill-forena-kropp-och-sjal. En artikel som när jag korrekturläste satt med ett stort leende på läpparna. Marianne Jansson som har skrivit den fick verkligen fram vad det är jag vill förmedla med mitt arbete, även om knappt hälften av alla mina tankar och idéer om framtiden finns med i artikeln. Den här artikeln är verkligen jag, den känns väldigt äkta i mig när jag läser den. I artikeln finns det ord och meningar som jag själv inte riktigt vågat sätta ihop när jag arbetat på en beskrivning av mitt företag, men när jag nu ser det på pränt så känns det bara så rätt. Här kommer mina favoritcitat från artikeln:

”Anna vill förena kropp och själ”

”Går en till vårdcentralen får en oftast hjälp med en sak i taget, men det är viktigt att en ser helheten”

”Jag drömmer om att jobba lagom mycket, odla så mycket som möjligt för eget bruk och minska min miljöpåverkan och konsumtion”

Jag är stolt och glad över mina två artiklar och det är intressant att se hur liknande ämne kan mynna ut i så två olika artiklar. Jag vill med detta inlägg också inspirera till att våga höra av dig till tidningar om du vill nå ut med din verksamhet och dina idéer, det värsta som kan hända är att få ett nej och får du det så är det bara att skutta vidare i livet och kanske prova senare eller en annan tidning! Jag vågade och vann en massa!

publicitet-amelia

Otrolig känsla att få öppna upp tidningen Amelia och mötas av detta i innehållsförteckning! Amelia nr 17, 4 augusti 2016

publicitet-amelia-artikel

Ett härligt och fint uppslag! Otroligt stolt och glad även om terapi och träning inte riktigt är en quick-fix. även om det kan vara tidseffektivt och framförallt energisparande att hitta en person som mig där vi kan jobba med båda delarna samtidigt!

publicitet-na-artikel

Också ett fint uppslag i lokaltidningen där jag bor! Blev väldans glad över att artikeln blev så fin och fick så stor plats i tidningen!

Vad är din bild av publicitet i media? Bu eller bä? Berätta gärna!

9 saker jag går igång på

Förra veckan skrev jag om 9 saker som jag oroar mig för. Tänkte vända på steken denna vecka och skriva om positiva saker, ett axplock av saker som jag går igång på. Det är ganska intressant att fundera på det här, för det ger ju mer förståelse för varför jag ibland har högre energi alternativt lägre energi. Om energin är hög i kroppen skulle det kunna innebära att jag blivit ”utsatt” för en del av följande punkter:

  • Engagemang! Att se människor som är engagerade i saker, älskar att se hur det glittrar i deras ögon när de pratar om saker de brinner för. Det brukar också synas när de är in-action i sitt engagemang. Vi har väl alla mött skillnaden i vardagen när vi handlar vår mat till exempel. Ena dagen sitter det en person i kassan som helt klart är på fel ställe och fullkomligen läcker negativ energi på alla sätt och vis. Nästa dag sitter där någon som sprudlar och glittrar och önskar dig en trevlig kväll från hjärtat. Sånt går jag igång på och det ger mig massor av positiv energi!
  • Drivkraft! Kanske ganska snarlikt engagemang, men här tänker jag nog mer drivkraft som i visioner och drömmar om livet. Det behöver absolut inte handla om att bestiga världens högsta berg och sedan bli VD för ett internationellt företag, det jag går igång på är att personen vet vad den vill och använder sin drivkraft för att göra sitt bästa för att komma dit.
  • Ödmjukhet! Även om du vet precis vad du vill och vad du tycker om saker så behövs det också lite ödmjukhet inför andra och framförallt det du inte vet så mycket om. Du behöver inte byta åsikter eller inriktning i livet bara för att du lyssnar på vad någon annan har att säga, vi har mycket att lära av varandra! Ödmjukhet is the thing, enligt mig.
  • Kunskap! Det är nog inte kunskapen i sin form allena som jag går igång på, men att titta på en person som har kunskap i det den gör och även har stort engagemang i det den gör och jag är fast. Jag kan fascinerad titta på när en barista sköter kassakön och levererar kaffe på löpande band på ett proffsigt sätt eller bli alldeles trollbunden av någon som dansar. Ibland är jag inte helt säker på om det är fascination eller avund jag känner, men igång går jag i alla fall!
  • Vardagsrutiner som fungerar! Alltså, att få läsa eller höra om andras lösningar på livspusslet är ju nästan som en våt dröm.  Det skapar hopp om att det går att få saker och ting att fungera och hinnas med, bara en sätter sig ner och funderar över livet, vardagen och vad en vill uppnå. Om det sen handlar om städscheman, egentidsplanering, kvalitetstid tillsammans, skjutsning/hämtning av barnen eller träning spelar mindre roll. Jag blir bara otroligt road av att höra om sånt här. Kanske matar det mitt eget kontrollbehov med godis?
  • Kommunikation på ett djupare plan. Jag blir så trött på mig själv när jag står och småpratar om det där jävla vädret som jag ändå tar som det kommer. Jag skiter i om det regnar på din semester, jag vill göra det bästa av mitt liv oavsett vädret, men ändå faller jag dit i den klassiska väderfällan. Det jag egentligen suktar efter är ju djupare samtal om känslor, upplevelser, relationer och personlig utveckling. Efter en stunds ytliga ämnen så händer det lätt att jag zoomar ut från samtalet och in i mig själv (eller telefonen). Existentiella frågor for the win!
  • Ärlighet! Det är inte alltid helt enkelt att vara ärlig i alla lägen, inte ens mot sig själv. Men jag tror mycket på ärlighet och att vi har mycket att lära oss av det som kommer ur ärligheten. Det är först när vi är ärliga mot varandra som vi kan ta ställning till om vi kan acceptera varandra eller om vi bör gå skilda vägar. Jag är otroligt trött på passiv aggressivitet och att vi tror att tystnaden talar sitt eget lilla språk. Tystnaden talar väl visst sitt eget lilla språk, men om du inte uttrycker vad du tycker och tänker så kommer omvärlden tolka din tystnad på minst hundra olika sätt och troligtvis inte alls som du tänkt. Och när någon berättar för mig vad de tycker och tänker så kan jag sedan välja hur jag förhåller mig till det, om jag känner att jag vill eller kan göra någonting åt det.
  • Hållbarhet! Här finns det många olika vinklar och aspekter och jag går igång på flera av dem. Vi behöver tänka mer hållbart i vår vardag för att vårda våra resurser här på jorden. Många har det bra ställt och bryr sig inte längre om den hållbara frågan för att ekonomin inte längre är ett hinder. Vad gör väl det om vi slänger mat eller saker som vi inte behöver? När vi behöver mer går vi bara till affären och köper mer. Denna fråga gick jag igång på när jag var yngre och var engagerad i miljö och ekologi, sen hade jag en period där jag tappade det. Nu är jag tillbaka igen och drivkraften och engagemanget är större än förut och en stor igångsätter när jag läser eller hör om bra saker i hållbarhetsfrågan!
  • Återbruk och tillvaratagande. Hänger mycket ihop med punkten ovan kring hållbarhet. Just nu har jag svårt att räcka till för alla saker i naturen som jag vill ta tillvara på nu innan sommaren är slut. Jag läser massa bloggar och Instagram-konton som berättar hur de plockar blåbär, gör hallonkvass och konserverar på olika sätt. Något som jag verkligen går igång på, men också får vara på min vakt så det inte blir en stressfaktor av det hela istället. Att se och höra om hur människor gör om gamla saker till ”nya” är också väldans trevligt!

gå-igång-på-hjärta

Att se någon med glittrande ögon måla en bild skulle till exempel kunna underhålla mig en stund

Håller du med i någon punkt? Vad går du igång på?

Besök på gårdsmejeriet Ostbiten

Jag tycker det är så fantastiskt roligt med alla lokala entrepenörer i närheten. Det är verkligen roligt att kunna besöka producenter och höra dem berätta om sina råvaror och produkter. Väldigt speciell känsla om en jämför med att handla sina varor i en vanlig butik. Det skapar ett helt annat värde för produkten och jag gissar att vi skulle ha ett helt annat matsvinn om vi kom närmare våra producenter! Vem vill slänga en korv eller en ost som vi vet vem som tillverkat och framförallt, när vi vet hur mycket arbete som ligger bakom det!

I torsdags tog jag med mig mamma och besökte ett lokalt gårdsmejeri som ligger i Granhammar utanför Örebro. Jag blir nästan som ett litet barn i en godisbutik när jag får se sådana här ställen och jag blir så glad över att det finns så många lokala producenter och initiativ här i närheten! Gårdsmejeriet heter Ostbiten och här hittar du bland annat egenproducerad ost av diverse varianter, men också korv och salami från gården och andra lokala produkter som marmelader, te och mjöl.

Med lång erfarenhet och ett djupt intresse av gamla hantverkstraditioner i olika former och lokalt producerad mat i synnerhet, står vår gård i Granhammar med butiker öppen för dig.

ostbiten-hage

Utsikt över hagarna med får, fjällkor och två stora hästar

ostbiten-katt

Som vanligt så fastnar jag ju med katten när jag är någonstans, myyys! Vilken livsnjutare!

ostbiten-garnladan

Garnladan på gården som också innehåller ett fik som jag måste prova nästa gång!

ostbiten-höns

Några av hönsen som springer fritt på gårdsplanen, dessa gråa tyckte jag var väldigt fina! Kanske vågar jag skaffa egna i framtiden?

ostbiten-nöjd-anna

Såhär glad blir jag när jag får köpa ostar, korv, salami och mjölk i yoghurthink!

ostbiten-korv

Igår bjöd jag hem en vän som tillsammans med mig fick festa loss på godsakerna! Här med grönsaker från min egen trädgård och stekt korv. Korven var god! Vi beskrev den som en korv med mer korvsmak utan att vara någon konstig kryddig variant! Så smaskigt!!

ostbiten-korv

Rotsaker i ugn, wokad rödbetsblast med lite vitlök, sallat och en yoghurtsås med lite vitlök och örtsalt från Sipplunda

ostbiten-ostar

Vi blev sååå mätta av varmrätten så det var först när klockan var dags för hemgång som vi tog ett snabbt smakprovsvarv av de tre ostarna som jag köpte med mig. Jag köpte Brie Håkan, Irene Salut och Evert blåmögelost. Alla var väldigt goda, men favoriten blev Evert blåmögel. Otroligt god sälta och inte tillstymmelse till beska som en del starka blåmögelostar ibland kan ha. Underbart gott med hemgjord svartvinbärssylt till! Sluuurp! (i bakgrunden syns hemgjort fläderbubbel och hallonkvass som jag kommer skriva mer om senare)

Vad har du för lokala favoriter som jag inte får missa? Helst Örebro-trakten, men skriver gärna upp andra tips också för framtidens resor!

Välkommen hit!

Denna vecka blev heeeeelt otrolig! TVÅ artiklar i två olika tidningar som handlar om mig och min verksamhet. Nyp mig hårt i armen, för jag drömmer väl inte!? Dessa två artiklar blev väldigt olika och när jag landat i den flygande energin som jag är i just nu så kommer jag berätta lite mer om varför de blev till och hur jag ser på de olika artiklarna. I detta inlägg tänkte jag framförallt välkomna alla nya (och självklart gamla också) läsare hit till bloggen och jag tänkte göra en liten länkning till populära inlägg på bloggen och läsvärda sidor om du är nyfiken på att veta mer om mig och det jag gör!

Fakta om mig och min verksamhet:

  • Om mig-sidan kan du läsa lite mer om mig och vilka utbildningar jag har gått. Jag älskar att lära mig nya saker och blir nog aldrig färdigutbildad!
  • Under fliken SER-terapi berättar jag mer om terapiformen som jag är utbildad inom och just nu söker jag träningsklienter till reducerat pris! Vanliga frågor jag bruka få är vad regression är för någonting, det har jag berättat mer i inlägget Regression – Hur går det till
  • Om du vill veta mer om mig som personlig tränare så finns det mer att läsa på sidan Träning. Det går också bra att kombinera både träning och terapi, där vi jobbar med både fysiska och psykiska bitarna för att du ska få goda resultat. Om du vill veta mer om att träna med personlig tränare så berättar jag mer i inlägget Personlig träning – hur går det till.

Populära och rekommenderade inlägg:

  • Jag gillar att ta hand om det som naturen har att ge och under kategorin Hemmapysslaren kan du bland annat hitta högaktuella inlägg om äpplen, kommer garanterat komma fler inlägg om några veckor när årets säsong drar igång!
  • Häromdagen publicerade jag ett populärt gästinlägg som handlar om att hitta sin motivation. Rekommenderas verkligen att läsas av dig som sitter hemma och väntar på att motivationen ska infinna sig!

Det finns så klart massa mer att läsa här på bloggen, men detta var ett axplock av det jag kommer på just nu. Hör gärna av dig om du har några frågor eller synpunkter om någonting. Välkommen hit!

anna-finnborg

Här är jag i mitt rätta element! Sommar, landet och fylld av energi!

Vad söker du inspiration om? Vad vill du läsa mer om på bloggen?